När det gäller turboladdningsteknik är många bilentusiaster bekanta med dess arbetsprincip. Den använder motorns avgaser för att driva turbinbladen, som i sin tur driver luftkompressorn och ökar motorns insugningsluft. Detta förbättrar i slutändan förbränningseffektiviteten och utgångseffekten för förbränningsmotorn.
Turboladdningsteknik gör det möjligt för moderna förbränningsmotorer att uppnå tillfredsställande kraftuttag samtidigt som motorförskjutning och uppfyller utsläppsstandarder minskar. När tekniken har utvecklats har olika typer av förstärkningssystem dykt upp, till exempel enstaka turbo, tvillingturbo, superladdning och elektrisk turboladdning.
Idag kommer vi att prata om den berömda superladdningstekniken.
Varför finns överladdning? Det främsta skälet till utvecklingen av superladdning är att ta itu med "Turbo Lag" -frågan som vanligtvis finns i vanliga turboladdare. När motorn arbetar vid låga varvtal är avgasen energi otillräcklig för att bygga positivt tryck i turbo, vilket resulterar i försenad acceleration och en ojämn kraftleverans.
För att lösa detta problem kom biltekniker med olika lösningar, till exempel att utrusta motorn med två turbos. Den mindre turboen ger ökning vid låga varvtal, och när motorvarvtalet ökar växlar den till den större turboen för mer kraft.
Vissa biltillverkare har ersatt traditionella avgasstyrda turboladdare med elektriska turbos, vilket avsevärt förbättrar responstiden och eliminerar fördröjningen, vilket ger snabbare och jämnare acceleration.
Andra biltillverkare har anslutit turboen direkt till motorn och skapat superchareringsteknik. Denna metod säkerställer att boost levereras direkt, eftersom den mekaniskt drivs av motorn, vilket eliminerar fördröjningen i samband med traditionella turbos.
Den en gång gloriga superladdningstekniken finns i tre huvudtyper: rötter superchargers, lysholm (eller skruv) superladdare och centrifugal superchargers. I personbilar använder den stora majoriteten av superladdningssystemen centrifugal supercharger -design på grund av dess effektivitets- och prestandaegenskaper.
Principen för en centrifugal superladdare liknar den för en traditionell avgaser turboladdare, eftersom båda systemen använder snurrande turbinblad för att dra luft in i kompressorn för att öka. Den viktigaste skillnaden är emellertid att i stället för att förlita sig på avgaser för att driva turbinen drivs centrifugal superladdare direkt av själva motorn. Så länge motorn är igång kan superladdaren konsekvent ge boost utan att vara begränsad av mängden tillgänglig avgaser. Detta eliminerar effektivt frågan om "turbo fördröjning".
Tillbaka på dagen introducerade många biltillverkare som Mercedes-Benz, Audi, Land Rover, Volvo, Nissan, Volkswagen och Toyota modeller med supercharging-teknik. Det tog dock lång tid innan superladdningen till stor del övergavs, främst av två skäl.
Det första skälet är att superladdare konsumerar motorkraft. Eftersom de drivs av motorns vevaxel kräver de en del av motorns egen kraft att fungera. Detta gör dem lämpliga endast för större förskjutningsmotorer, där kraftförlusten är mindre märkbar.
Till exempel kan en V8 -motor med en nominell kraft på 400 hästkrafter förstärkas till 500 hästkrafter genom superladdning. En 2,0L -motor med 200 hästkrafter skulle emellertid kämpa för att nå 300 hästkrafter med en superladdare, eftersom superladdarens kraftförbrukning skulle kompensera mycket av vinsten. I dagens fordonslandskap, där stora förskjutningsmotorer blir allt sällsynta på grund av utsläppsbestämmelser och effektivitetskrav, har utrymmet för superladdningsteknik avsevärt minskat.
Det andra skälet är påverkan av förskjutningen mot elektrifiering. Många fordon som ursprungligen använde Supercharging -teknik har nu bytt till elektriska turboladdningssystem. Elektriska turboladdare erbjuder snabbare responstider, större effektivitet och kan fungera oberoende av motorns kraft, vilket gör dem till ett mer tilltalande alternativ i samband med den växande trenden mot hybrid- och elektriska fordon.
Till exempel har fordon som Audi Q5 och Volvo XC90, och till och med Land Rover Defender, som en gång höll fast vid sin V8 -superladdade version, fasat ut mekanisk superladdning. Genom att utrusta turbo med en elmotor överlämnas uppgiften att köra turbinbladen till elmotorn, vilket gör att motorns fulla kraft kan levereras direkt till hjulen. Detta påskyndar inte bara förstärkningsprocessen utan eliminerar också behovet av att motorn ska offra kraften för superladdaren, vilket ger en dubbel fördel med snabbare respons och effektivare kraftanvändning.
ummar
För närvarande blir överladdade fordon allt sällsynta på marknaden. Det finns emellertid rykten om att Ford Mustang kan ha en 5.2L V8 -motor, med superladdning som eventuellt gör ett comeback. Medan trenden har förskjutits mot elektriska och turboladdningsteknologier, finns det fortfarande en möjlighet för mekanisk överladdning att återvända i specifika högpresterande modeller.
Mekanisk superladdning, när man har ansett exklusiv för toppmodeller, verkar vara något som få bilföretag är villiga att nämna mer, och med bortfallet av stora förskjutningsmodeller kan mekanisk superladdning snart vara mer.
Posttid: Sep-06-2024
